Jag fick ett ryck för någon vecka sedan, kanske mest för att jag hittade ett stycke inspirerande dtyg i våran underbara tygaffär. (Hon som äger stället har små korgar som hon lägger ner stuvbitar i med mått och med en ytterst diplomatisk prislapp!)
Det här är enbart kjolen från ett mönster jag gav mig själv i present för ett tag sedan.
För ovanlighetens skull så fanns det ingen lapp med vad tyget innehöll men det känns som viscose. Tyget är väldigt tungt med lätt stretch och med en lätt borstad yta.
Jag fick leka lite framför kameran, något som jag börjat älska så jag hoppas ni uppskattar bilderna.
Den sista bilden för i dag blir en närbild på överdelen av kjolen. Knapparna i sidan är den faktiska knäppningen. Det som slår mig med dessa mönster är uppfinningsrikedomen med hur kläderna stängs. Helt plötsligt känns en dragkedja i sidsömmen eller ryggen bara så tråkigt och fantasilöst…
Å innan jag glömmer så vill jag påpeka att den stickade tröjan jag gjorde för omkring ett år sedan har nyligen blivit en favorit! Mönstret kan ni hitta här.
A walk in the sunset
This is the latest of my sewing that is completed. It is the skirt of Wearing Historys Moderne- Art deco dress
The fabric is a scrappart i found in ”my” local fabric store. I belive it to be made of viscose, it is heavy with has a ligth stretch and the surface feels sligthly ”brushed”. In the moment I first saw the tabric I knew what was must to be done with it!
And do you know what! Those buttons at the side is the actual closing of the skirt! I just love that, I want more of those imaginative closings! A simple zipper at the side or back seam just feels plain to me now.
Oh, before I forget! The sweater is my currently favourite, I made it about a year ago see here and it is from the pattern here.
